minvarldjaana

Aldrig i min värld trodde jag de skulle hända mig. Här kan du följa min dag framåt..

Onsdagen som passerade oskrivet

I Onsdags åkte jag med bilen till bårhuset i stan efter att ha lämnat rasmus på dagis..

Jag skulle möta träffa begravnings mannen där ..

Tankarna var, kommer jag hålla ihop ?Vad väntar mig för syn? Jag var så spänd av bara tankarna som snurra ihuvudet  , så att jag kunde ha börjat gråta av bara tanken..

Någonstans fanns något som sa till mig och mina tankar, att du känner dig för, och isåfall så gör han det..

En lugnande tröst kom på parkeringen utanför det stora bårhuset..Jag klev av och tog med saaras kläder och kudde mm och gick in som jag planerade och ville själv..

Jag gick in till saara, och där var hon..

Hon var sig likt men i En tystnad..

Han från begravnings byrån lät oss få en egen stund, innan vi skulle göra i ordning henne..En stund för mina ord..En stund för mina känslor och förnuft att hitta och möta varandra. ..

En stund att känna efter om jag fortfarande ville göra i ordning henne och bädda ner henne en sista gång med hennes egna säng kläder..

Han fråga mig om det gick bra, jag nickar och svarar, de är ju fortfarande min saara..

Jag ville..

Jag ville se att de blev bra för henne..

Jag tänkte på mig själv att de var bra för mitt sorge arbete, att se och röra , att ta på sorgen.

och de är Ju faktiskt fortfarande min dotter..

Så nog vill jag det av kärlek, göra det bästa in i det sista..

Hon blev så fin.

De såg så vackert och ro fyllt..

Inge lidande mera..

och så kommer hon närmare hem, 

Nu..

Tidigt imorse lös en stjärna extra klart och jag tror att det var Saara som tittade ner och vakade över er.