Dag 4 Önskan
Idag en dag jag skulle behövt nerver av stål,vilket man inte har när man är gravid.
I morsse hade jag en samtalstid med kuratorn,och de gick ju bra..Riktigt skönt att prata med nån utomstående..Bara släppa loss och sen veta ,jag behöver inte se dej först när jag själv vill det..Jag beundrar att dom orkar vara Kuratorer alltså..=)ALLVARLIGT TALAT..Vi skratta så tårar kom,och grät gjorde ju jag oxså..Hon stöttar så himla colt´mej..Sen tyckte hon att jag var gullig,som kläcker ut mej(på slutet ,innan jag skulle gå därifrån)-Tack för att du finns..så hon svara
-att de sådanna som jag som gör att de orkar..
Nu undrar ni säkert varför? jag träffa kuratorn,jo ang jennys(min dotters) bortgång..De är de värsta som kan hända en förälder..Och allra helst i min situation,där en biologisk pappa ,totalt ´förnekar(lever i förnekelse)/ja,skiter i allt ansvar..Nog om han!
Efter kurator besöket blir man ganska så trött..De tar så otroligt mycket på en..Tur Kanske att man inte ses så ofta??
Sen händer de som får mej lust att spy..Jävla bilen =(när jag står på efter middagen på min dotters skolas parkering och ska hämta henne..De går bra tills vi ska åka..Då börjar en lampa som signalerar att de är nått fel på Växel lådan.Och Hur kul är det när man inte vet ett skit om sånt..Törs man köra eller inte?Var frågan...
Fram med V70 boken och läs ,läs tills dina gråa hårstrån kommer..
Här istunden minns jag att jag tänkte på min pappa och önskade att han fanns i livet..
Saknar dem två <3
