- Söndagen
När jag vaknade efter ett par timmars sömn på söndag morgon i sjukhusets rum..Jag blickar min blick på min dotter.
Ögonen var öppna.
Jag Sänker ner blicken, från ansiktet och ser om hon andas..Om de rör sig under lakanet..
Jag hörde inte ens mina egna andetag..Jag tänkte inte ens på vad jag gjorde..
Jag stodd nu vid hennes sjukhus säng och hade lagt min hand.På hennes hand..
Kylan väcker mig..
Värmen av orden hon säger ,-aa....
Fast jag viste att Hon sovit i 24år med halv öppna ögon..
Jag berättar att jag åker hem en sväng, men kommer tbx..Och bara höra av sig, om det tar för lång tid för mig.(alltså om jag tog tid)
Hur tänkte jag, när jag säger så här? Hon hade ju knappt liv till allt sånt, att smsa eller ringa.
Här slogs jag med verkligheten..
Som De har vart,
Jag behövde byta kläder och ev iskall duch och andas..
Hon var så trött sa hon..
............
Jag pratar med dagspersonalen.
Jag pussar min dotter och tar mig hem ..
..........
Jag har telefon kontakt hela tiden med personalen..Tiden hemma..
..........
Halv elva, på fm, så är blodtrycket så lågt att man inte kan få klarhet i det Säger sköterskan..
Jag åker tillbaks..
Jag är närvarande tills sista andetaget togs.....
.........
Hennes stora syster kom efter halv tio på kvällen..
Saara vaknar och frågar , har du verkligen cyklat ända hit?
Sista frågan av saara till sin syster här,.. och va fint att höra- ja..
Att välja rätt och att göra rätt fast de kommer göra fruktansvärt ont..
De är äkta kärlek..
Kommentarer
Trackback
