Minnen
Som jag har tänkt på ganska mycket.Som har "ättsa sig som plåster" i huvudet på mig..och jag förstår inte varför nu..?Ungefär ett par ,tre veckor innan (då) Jenny valde avsluta sitt liv tidigare ,så prata jag med en vännina i telefonen..Medan samtalet på gick kom hennes dotter hem..Hon berättade att en skol kamrat dött.Hade tagit självmord..Hängt sig.....Jag minns att jag sa fy.men stackars föräldrar..och syskon..man kan ju aldrig bli människa igen av nått sånt..?Både hon och jag blev ju tysta i början när hennes dotter berättat..vi tog oss för luft...Ett nytt andetag..Och idag...Står jag i samma kläder som de föräldrarna..De hände självmord med Jenny..Min söta Jenny.........Men på nått sett ,man lever vidare efter chocken har lagt sig..Vissa dagar är tunga,vissa inte...Meningen med livet är ju att man ska leva...
Kommentarer
Trackback
