Något som förföljer mej
När jag var runt 12 år gammal så dog min farmor..Döden var inte längre nått som Händer, utan de var faktiskt Nått som Var Verklighet /fakta ,att vi dör alla....
De var vinter och kallt minns jag..
Jag minns även att min pappa fråga mej om jag ville se farmor en sista gång?
.................................................................................................................................................................
Jag såg henne och de var på begravnings dagen.Jag till o med kände på henne. Allt var så fint..Jag var då 12år gammal.Många kanske inte skulle låta sin 12åring se?Men jag är glad idag att jag blev frågad och gjorde det..Tycker personligen man ska inte dölja döden för barn..
.................................................................................................................................................................
Livet går vidare men ändå är de här nått som förföljer mej..
Vintertid igen, på vuxna dagar..Vinter -95
Min pappa dör i canser.Nått som gjorde fruktansvärt ont...Jag var gravid då oxså och de gjorde de ännu jobbigare med alla gravid hormoner..Valde att minnas han,som jag såg han sist. Han och jag sågs på onkologavd i Örebro samma vecka innan han dog..Han var så Glad...
.................................................................................................................................................................
Och så min syster rycks bort i sjukdom alldeles förtidigt...
Vintertid då med begrvning...Ett telefonsamtal av ett fruktansvärt besked från henne.Orden-De finns inget mer de kan göra minns jag som de var sagt igår..-Kan du berätta det för vår mamma,Hur de ligger till?
Minns att jag var på väg till jobbet då med bilen ..
Jag valde då att ta tag i det direkt ,hennes önske mål och vi hann inte ses mer, syster och jag...
.......................................................................................................................................................................Sen snart blir det tre år sedan,mitt liv rasa,Då jag hittade min äldsta dotter död hemma i sucid...
Oxså vintertid.Inget blev sig likt mera.De tog lång tid bara att förstå,att komma ur dimman jag vandrat i...Hon kommer inte tbx..Något som hjälpt mej mycket,de är texten hon skrivit på ett a4 papper ..Som jag hittade långt efter..
De har hjälp mej att förstå ,Kärleken mellan mor o dotter.
Kalla vinterdagar med snötäcke ute ,är fint att titta på.Men ändå hur jobbigt som helst .innombordes gnager minnen vad som har hänt i mitt liv..Trotts allt så ,Livet går vidare med saknaden i handen och i hjärtat efter alla..
Ett oväntat telefonsamtal ,kan få mej att fråga om -har de hänt nått ?secunder av tystnad som får en att befara de värsta igen..Innan man får svaret..
.................................................................................................................................................................
Med vintertid.Snö och Köld grader..Knaster under vinterstövlarna ute, triggar minnen igång..Synen av sandade cykelgångar väcker minnen på kyrkogården.Den starka Färgen på julblommor,påminner av blomarangemang som ligger på kistan..Brinnande adventsljus(tanken slår mej) ,-ja de kunde vara ljuset på graven jag tänder?Granris dekorerar jag på min dotters gravplats och Gran har vi inne på julen..
Tänk..
.................................................................................................................................................................
Vintertiden befarar jag de värsta kan hända mej.Statestiken så ,säger de att om någon förälder dör i canser så löper man större risk att drabbas.Inställningen är helt sjuk..
Jag har glömt Vintrarna som varit fina,Näe dock...
De finns fina minnen av Pulka backs åkning,Hundspann,Slalom i Hundfjället och lindvallen backar,skridskor på isbanan..Pimpelfiske,Skoter och Varmchoklad med en klick grädde att värma sig...
Brasor och grilla korv i ,efter en tur i backen...
Backarna i Gillersklack...Nerstoppade skidor i snödrivan....
Gjort änglar i snön
Mm...
Kommentarer
Trackback
