minvarldjaana

-Hur Tar man sig igenom,När ett barn dör?
Jag säger bara de GÖR man INTE..man lär sig bygga upp en slags fungerande ansiktsmask,Hantera..Konstigt men sant..
man får som en plats(rum) i hjärtat,där man förvarar sin sorg..man plockar fram ,o sen plockar man in den..

-Vänner osv..Hur hanterar man deras frågor?
Ibörjan isorera jag mej,UNDVEK jag allt,jag gjorde det för att jag inte förstodd själv riktigt..MITT FÖRSTA BARN är död,de var för mycket att ta in..
Jag vet inte,men i april-maj 2010 började jag själv kunna prata om istort sett om  allt.Jag bestämde mej för att vara ÖPPEN å ärlig om det...Då hade chocken börjat släppa,jag hade tagit in allt...som sagt de va Kaos o jag var ensam om att göra avgörande beslut kring begravning..Bollade med min älskling om jag tänkte rätt om vad han tyckte osv.....Vänner tyckte de var lika svårt att prata om det...

Jag var trygghets punkten för de andra syskonen,sen skulle jag hantera min egen sorg...

Jennys Biologiska pappa har så mycket med sig själv att Göra..så de upptar tydligen all Hans  tid?Jag är ärlig,men jag har inte fått Nån stöttning Där..Inte syskonen heller..Som vuxen klarar man sig,(med proffisionell hjälp)men som barn tar man de hårt ..
BARN HAR INTE VALT SINA FÖRÄLDRAR...
Barn ser ,mer än vad man tror,tyvärr..
Men de kommer en dag.....Verkligheten kommer i kapp en...
Jag svart målar inte Han,med detta svar,men de HÄR är VERKLIGHETEN...