minvarldjaana

Nu vet jag varken ut eller in,med mej själv..Bara gråter och gråter..
De värsta är att mitt ena barn inte finns..Där gick jag sönder,de är ju en del av mej...Barn är ju en del av sig,när man gör dem.Jag förstår inte hur de kunde hända..De gör så ont..Nått fruktansvärt ont...

Andledningen att man kliver upp om dagarna nu är sanna och sara....Sanna är inte hemma nu,och inte sara heller..Känns som jag håller på bli galen/knäpp av tystnad och ensamheten,och tankarna..
Fy de är hemskt...
Ingen kan förstå hur de känns att förlora ett barn..De är det värsta man kan vara med om..Att förlora jobbet,sin plånbok,sin kärlek ,,livet går vidare då ,,tro mej.....men att förlora (ett barn)en del av sig själv och veta om att man aldrig mer får tbx de är tragedi...Traumatisk...Jätte hemskt...Fruktansvärt....
Jag vet, man blir aldrig åter sig själv...