minvarldjaana

I går så fick  jag ett sms,som rörde om mej..En mamma som kämpar precis som jag innom sjukhusets väggar..De är en fruktansvärt värd i verkligheten..Man ser sitt barn sjuk,man e liten,pytte liten,för man kan inget göra..Doktorerna kan mycket,men de är inga Gudar..

precis som hon separerad från barnens far..Så man får ta hela lasset fast man har skaffat barn tillsammans,men i en sjuk värld som många föräldrar hamnar i efter en separation..Så är de som barnet ,barnets bästa ses inte...?Och ingen gör nått åt de heller..Man pratar om barnens rättigheter,men har inte föräldrarna skyldigheter?
Trodde att en separation handla om två vuxna människor,som inte kan leva med varndra,trodde verkligen att man fortsätter tar sitt annsvar som förälder,för den separerar man inte ifrån...Kom inte och säg att baraför att man betalar underhåll så kvittar man de hela...För jag har kvitton på vad ett barn kostar o då e ynka underhållet bara en fis kostnad..Har man sjuka barn så har du bara i uppsala läkarbesökkostnader,du har medeciner,sjukresor,du har extra kostnader för mat,pendlande,telekontakter osv...ja,du skulle bara veta!!..
Barnet skulle må mycket bättre att de hade föräldrar som såg deras bästa..Få kraft o kärlek av att,se föräldrarna att de vill sitt bästa för barnet...
De här smset som kom handla om 12-14 timmar..
ett lidande..
Jag har själv varit med i denna situation,när man är ett hårstrå i från varandra.Och man kan inget göra,man är tvungen att bara med,att se..De är jätte hemskt...de finns inte ord...
Jag har själv mist ett annat barn,så de vet jag oxså...
Livet är inte rättvist...